DISA
Meditativ nattresa genom naturen
Det kunde knappast börjat mer trivialt och sluta mer hemlighetsfullt.
Samling vid turistbyrån klockan 22, medtag varma kläder,
föreställningen ges utomhus. Det låter som något
man varit med om förut, möjligen med tanke på klockslaget – myggrikare.
Men Totalteatern i Arvika ställer alla begrepp på huvudet
och bjuder på en resa som leder till nya regioner.
Bussen för oss med larvfötter förbi Ovakos sovande
gjuteri och till foten av ett berg. En regnhal stig leder fram till
ett podium. Det är inte scenen utan ” salongen ” och
redan här tvingas vi byta perspektiv. Sluttningen framför
oss med höga tallar utgör spelplatsen. där de bägge
dansarna / skådespelarna rör sig på gränsen
mellan natur och kultur.
I Matts Anderssons och Anna Olssons ljus förvandlas träden
till kulisser och Jarle Hammers musik lägger en matta av klanger
som tycks härma berguvens olycksbådande läte. Först
långsamt lösgör sig en gestalt ur fondens djupa grönska,
med svartsminkat ansikte och i ett så smygande tempo att man
länge misstar henne för en tall.
Föreställningen namn låter ana fornnordiska intressen.
jag har lyckligtvis svårt att hitta dem i denna suggestivt
gestaltade nedstigning i vad som kunde vara mänsklighetens tidigaste
historia. Vad jag ser är snarare en myt om uppdykande och försvinnande,
död och återuppståndelse. Den spelas utan repliker
till Hammers nästan symfoniskt genomförda komposition i
tre vackert sammanflätade satser som svarar mot berättelsens
rituella förlopp.
Snart upptäcker jag ännu en figur, och jag vet inte
hur länge hon funnits där, så ihoprullad mot marken
att kroppen ger intryck av att vara en rot. De stickade dräkterna
av Inger Hallström-Stinnerbom täcker skådespelarna
som lav och mossa, som om ett människoliv gick att räkna
i årsringar.
Nästan allting sker i ultrarapid, utom under den sekvens
som börjar med en revirstrid och slutar med att en av skådespelarna
träder innanför en blodröd cirkel som skyddar henne
från angrepp. Ljuset kan plötsligt förvandla ett
stenblock till glödande kol. Ansikten utplånas, övergår
i något poröst och främmande, och det som framför
allt fascinerar i Totalteaterns föreställning är den överraskande
blicken på naturen.
Det är en föreställning att meditera till eller
att betrakta för dess skönhets skull. Jag vet inte hur
den medresenär ser ut som inte har något att upptäcka
under denna nattflygning. Buss avgår alltså klockan 22
från Arvika turistbyrå fram till den 30 juli. Myggservetter
delas ut på platsen.
Leif Zern, DAGENS NYHETER 19 juli 1999
